Kategori: Steloperation i ländryggen

Jag har accepterat att jag kanske aldrig kan springa på samma sätt som tidigare. Det är okej även om jag ibland känslomässigt tycker det är lite jobbigt. Jag vet att rehab för ryggen kan ta upp mot minst två år så jag testar att springa lite ibland för att se hur den reagerar. Och då ska det tilläggas att jag ligger på max tio minuter i ett svep. Sedan är det powerwalks. Nu får jag inte direkt smärta som tidigare, men däremot så drar musklerna ihop sig väldigt mycket efteråt så dagen efter kan det kännas krampaktigt.

Såg på ett program med en kille som blivit påkörd där läkarna sagt att han aldrig skulle kunna gå igen. Idag tränar han för fullt och kör olika hinderbanstävlingar. Så imponerande! Det viktigaste är inte för mig att kunna springa terrängtävlingar, även om det vore kul, utan det viktigaste för mig är att inte ha smärta och att kunna umgås med mina barn i rörelse eftersom vi älskar det.

Ser jag tillbaka på detta år kan jag inte annat vara än tacksam! Vilken hjälp jag har fått av svensk sjukvård och jag hade inte varit där jag är om det inte vore för min sjukgymnast.

Nu har jag haft lite bakslag och det har varit utmanande rent mentalt. Enligt min sjukgymnast är det ganska vanligt att det händer en del i ryggen och att man kan få en hel del smärtor. Jag har också jobbat mycket och är det något min rygg INTE gillar så är det att sitta still för länge. Den trivs absolut bäst att röra sig kontinuerligt och sitta i korta stunder. Jag ser därför fram emot längre ledighet nu under jul så hoppas jag att den känns mycket bättre efter det.

Det är nästan fem månader sedan jag stelopererade ländryggen. För den här typen av operation är det inte så lång tid. Rehabtiden är lång och jag har förstått att jag behöver förbereda mig mentalt på en lång resa som kan gå lite fram och tillbaka. En så länge har det gått väldigt bra med min rehab. En anledning till att det går bra är att jag följer mitt rehabprogram tillsammans med min sjukgymnast. En annan förklaring är att kirurgen inte behövde ”kapa” av musklerna i ryggen som man vanligtvis behöver göra. Det går att läsa mer om detta på : https://artclinic.se/produkter/ryggkirurgi/steloperation-i-landryggen/

I dag var det dags för nya röntgenbilder och nu kan man se lite mer hur prognosen verkar. Röntgenbilderna visar på stora framsteg. Framstegen är så stora att min kirurg sa att jag ska få börja jogga efter midsommar. Helt fantastiskt!! Det är ungefär ett halvår före i rehabplanen. Min kirurg betonade på lätt joggning och i samråd med min sjukgymnast. Det är helt ok för mig för det här är helt över förväntan för mig.

Innan steloperationen i ländryggen

Innan steloperationen i ländryggen hade jag sådana smärtor i ryggen så att det begränsade mig i vardagslivet, det var allt från att inte kunna röra mig till sämre humör. Smärtan gjorde att jag många gånger tackade nej till saker, både på grund av att kroppen inte klarade av det men också på grund av att jag inte orkade mentalt. När jag inte kunde röra mig och träna fullt ut och på grund av mina smärtor var mitt humör inte sig likt. Jag är en person som tydligt märker av att jag behöver träna och vara fysiskt aktiv för att må bra mentalt.

När jag var nyopererad i ryggen kunde knappt gå och jag fick max bära 1 kg. Att inte kunna bära saker och knappt gå var en otrolig utmaning för mig som var så van att ta hand om mig själv och barnen. Helt plötsligt behövde jag be om hjälp nästan hela tiden. Jag fick göra många meditationer för att känna mig ok och jag skrev mycket om det i min reflektionsbok.

När kirurgen i dag berättade att jag ska få jogga är det en känsla av stor lättnad och glädje, och framförallt tacksamhet som jag får. Vid min första uppföljning av min steloperation såg det lovande ut och nu denna utveckling. Så tacksam för svensk sjukvård!

https://blogg.presterasmart.se/2019/02/04/uppfoljning-av-steloperation-landryggen/r möjlig

Nu ser jag fram emot halvår två 2019!!

YES!!! Nästan på dagen 4 månader sedan jag stelopererade ländryggen och ett av mina mål, förutom att bli smärtfri, har varit att kunna ta mig upp till vår fjällstuga. Nu är dagen här, och jag har klarat det. JIPPI!! Den största utmaningen är bilkörningen så jag har bokat ett hotellrum efter halva vägen i en liten ort i Norge. Har sagt till barnen att det blir en utflykt i sig.

Jag har ingen aning om hur det kommer att gå och jag är väldigt rädd för att orsaka ryggen skada. Jag har naturligtvis stämt av med min fantastiska sjukgymnast på IFK kliniken och jag kommer inte ta några risker. Ändå är jag rädd. Rädd för att få den extrema smärtan tillbaka. Jag tränar mycket mentalt kring detta med min rädsla och hur jag ska hantera den. Jag skriver ner och synliggör vad rädslan handlar om och ser sedan till att jag ställer den lite åt sidan genom att säga ”stopp” när den dyker upp ibland för att den inte ska ta överhand.

Så nu drar vi till fjällen!!

I dag var det uppföljning av min steloperation i ländryggen hos min kirurg på Art Clinic. Jag var nervös innan för vad hans besked skulle vara efter mina nya röntgenplåtar. Därför förberedde jag mig mentalt på följande sätt:

1. Jag upprepade flera gånger: ”jag känner tillit till att jag kan hantera vilket besked jag än får”.
2. Jag bestämde mig för att jag skulle sätta en fortsatt plan för att bli så bra som möjligt.

Kirurgen gav mig lugnande besked. Det är fortfarande för tidigt att säga hur det kommer att gå, men det känns fantastiskt att få detta besked! Jag vet att en steloperation i ländryggen är en stor operation. Det är därför viktigt att jag följer min rehabplan och inte börjar springa eller ta för tunga vikter. Eftersom jag vet att jag lätt pushar på lite för fort har jag lovat mig själv att följa min sjukgymnasts råd och hela tiden stämma av med henne. Just nu spelar löpningen ingen roll, jag är bara så fantastiskt glad och tacksam över att jag får träningscykla 10 min på gymmet. För några veckor sedan kunde jag knappt gå därför är 10 minuter på en träningscykel helt fantastiskt!!

Operationen har gått jättebra. Några timmar efter operationen var jag uppe och gick med en sköterska och dagen efteråt fick jag åka hem. Kände inte så mycket smärta alls då för jag hade så mycket smärtstillande tabletter i kroppen. Har nästan tyckt att den ”groggy-känsla” jag fått av tabletterna har varit värst. Ja, om jag då bortser från att barnen för första gången i sina liv fick magsjuka….Det var en utmaning att torka spyor nyopererad i ryggen kan jag säga.

Jag har följt mitt rehabprogram fullt ut. Jag har varit ute och gått korta promenader tre gånger om dagen. Jag är tacksam över att ha fått sällskap av min ex-mans tjejs hund Gaspar. Han är 11 år och väldigt trevlig. Sedan har jag gjort några bålövningar och benböj och nu ska jag få börja göra några övningar med vikter på gymmet. För mig är det mentalt utmanande att inte kunna konditionsträna mer än att gå promenader. För någon annan skulle inte det bekomma alls. Det sitter helt i huvudet och i våra tankar. Jag skriver därför ner i min reflektionsbok varje kväll att det är helt ok att känna som jag gör och att jag snart kommer att kunna göra det.

Jag är så tacksam för denna operation. Även om jag är väldigt begränsad ännu så känner jag på mig att det kommer att bli toppenbra!