Jag har accepterat att jag kanske aldrig kan springa på samma sätt som tidigare. Det är okej även om jag ibland känslomässigt tycker det är lite jobbigt. Jag vet att rehab för ryggen kan ta upp mot minst två år så jag testar att springa lite ibland för att se hur den reagerar. Och då ska det tilläggas att jag ligger på max tio minuter i ett svep. Sedan är det powerwalks. Nu får jag inte direkt smärta som tidigare, men däremot så drar musklerna ihop sig väldigt mycket efteråt så dagen efter kan det kännas krampaktigt.
Såg på ett program med en kille som blivit påkörd där läkarna sagt att han aldrig skulle kunna gå igen. Idag tränar han för fullt och kör olika hinderbanstävlingar. Så imponerande! Det viktigaste är inte för mig att kunna springa terrängtävlingar, även om det vore kul, utan det viktigaste för mig är att inte ha smärta och att kunna umgås med mina barn i rörelse eftersom vi älskar det.